Jag får min pension och min a-kassa utbetald tidigare i månaden än Conny får lön, så fram till den 25e lever vi på mig och resten av tiden i månaden på honom.

Det  brukar gå hur bra som helst och vi är välsignade med att ha en hel del pengar att både lägga på hög för framtiden men även att leva upp på sånt vi gillar, t ex restaurangbesök.

Den här månaden och fram till min nästa pensions-utbetalning visar det sig att det, för första gången på länge, kommer att bli hyfsat tight. Anledningen är att vi gick lite "overboard" tidigare i månaden med IKEA-besök bl a, men jag tvingades också lämna in bilen och så har jag bokat biljetter ner till Halmstad, till introduktionsdagen på Högskolan.

Kvar på våra konton blev knappt nånting så nu blir det att leva mycket snålt ett bra tag framöver. Tur att jag har vant mig vid att inte äta så mycket nu! *S*

Nåja, när Conny och jag träffades, var han fattig och jag mindre fattig, sen blev jag fattig och han mindre fattig. Vi blev dessutom, när vi båda var singlar, varse hur det är att leva verkligt fattigt. Det är inget tillstånd vi så himla gärna vill vara i, men vi har i alla fall känt av det, så vi vet hur det är och hur vi båda reagerar när vi har taskig ekonomi.

Som tur är så har vi redan betalat och sparat undan tillräckligt till Miami och Karibien, så vi kan ta lite av de sparpengarna denna månaden. Men de pengarna ska ju tillbaka igen.

Det är en ofantlig tur att varken jag eller Conny har en fallenhet att leva på kredit. Faktum är att vi båda är livrädda för det!

 Jag lever hellre på vatten och gamla skorpor och flyttar till en liten etta än att jag skuldsätter mig för levnadskostnader jag har!