Halmstad - Here I come!

Jag ska börja skolan!!

Shit, vilken grej, jag har knappt smält det själv!

Allting började med att Sussie satt och bläddrade på text-tv igår och läste nyheten om att det fortfarande finns ett stort antal lediga studieplatser på högskolor och universitet runtom i landet.

Jag satte mig genast och kollade runt lite och mycket snart fastnade jag för Magisterprogrammet i Handikappvetenskap, 60 poäng i Halmstad!

Först kändes det mer som en utopi och allt praktiskt började snurra i skallen på mig. Jag snackade lite löst med Conny om det och om hur vi eventuellt skulle kunna lösa det, men inget mer blev sagt.

Idag satte jag mig och lusläste om programmet på datorn plus att jag ringde upp studievägledaren på
Hälsa och Samhälle(HOS)
på Halmstad högskola.
Jag fick veta att programmet är på halvfart, på distans och sträcker sig över 2 år.
Jag kände genast att detta borde vara fullt genomförbart!

Jag pratade med antagningen och eftersom jag studerat ganska nyligen så ligger alla mina uppgifter redan inne i databasen, vilket gjorde ansökan och antagningen mycket enklare!

Så numera kan jag alltså titulera mig magister-studerande! Coolt!!

Nästa steg var att kolla upp med Försäkringskassan hur de ställde sig till att jag studerar, eftersom jag har halv aktivitetsersättning(sjukpension). Efter att ha suttit över en kvart i telefon-kö och därefter blivit rundkopplad några gånger, fick jag i alla fall veta att "kassan" inte bryr sig om vad jag gör på min "friska" del. Grönt ljus där alltså!

Nästa samtal gick till CSN eftersom jag ju måste ha försörjning på den delen jag stämplar nu. Jag fick veta att jag kan söka fullt studiemedel eftersom min aktivitetsersättning på intet vis uppgår till gränsen på 79.000 kr för ett halvår!
Grönt ljus igen alltså! Jag fick dessutom veta, att eftersom jag ska studera på annan ort, så kan jag söka merkostnadsbidrag för det och på så sätt få lite lättnad i kostnaderna. Skitbra!

 Sen skulle assistansen fixas .

Jag var lite orolig för hur tjejerna skulle reagera på nyheten om att de skulle behöva sova "på jobbet" några nätter per termin. Efter att ha snackat med dem båda insåg jag att min oro var helt obefogad. Allt går att lösa var deras kommentar. Underbart!

Det som nu är kvar att lösa är transport och boende.

Det lutar väldigt kraftigt åt att det blir flyg som gäller. Flyget tar 50 minuter från Arlanda till Halmstad, jämfört med tåget då, som tar 4-5 timmar typ. Jag kan dessutom inte åka X2000 - jag har gjort det en gång och blev så jävla åksjuk så jag spydde!

Boendet är ju lite knepigare, också i och med att vi kommer att vara 2 som åker ner.
Jag har hela min familj och många vänner i Halmstad, men egentligen inget klockrent ställe där jag bara kan ringa på dörren och allt flyter på. Det är lite tråkigt, men, men, hotell Laxen på Vallås finns ju alltid! *S*

Det ska verkligen blir skitkul att börja plugga igen!

Dels få läsa Handikappvetenskap, ett ämne som jag brinner för!
Dels få läsa "hemma" i Halmstad, med de möjligheterna det ger att kunna få träffa familj och vänner lite oftare!
Dels få känna att jag får använda hjärnan igen!

Att vara arbetslös och i stor utsträckning sysslolös, gör att i alla fall jag ibland börjar tvivla på min egen förmåga att tänka!

 Förhoppningsvis kan ju en magister-examen ge mig lite bättre odds på arbetsmarknaden!

Och om inte, så har jag i alla fall blivit klokare!

                                                               
Kommentarer
Postat av: Sussie

GRATTIS ! Glad för din skull! och som jag säger allt går att lösa! Kramar om!

2008-08-21 @ 15:18:19
Postat av: Jennie

Vad kul Veronica!! Lycka till!! Kram Jennie (Petras)

2008-08-21 @ 19:02:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback