Så var hon då född! Lilla Carmen föddes i lördags och även om jag inte haft nöjet än att träffa henne så kan jag ju av fotona se att hon är en ängel, en skönhet, ett mirakel - den sötate babyn som fötts, om man får tro mormor! *S*

Jag har ju följt Michelles graviditet i och med Petra hela tiden och verkligen glatts och sett fram emot lilla Carmens ankomst.
Samtidigt så får det ju mig såklart att tänka på min egna barnlöshet. Jag har så länge jag kan minnas alltid haft barn i mina framtidsplaner och när jag träffade Conny hoppades jag ju och trodde att det skulle bli så också. Vi använde av olika anledningar inte skydd från allra första början och har alltså haft chansen att bli gravida 44 gånger vid det här laget, men än har ingenting hänt. Däremot så ser jag tjejer/kvinnor med magar i luften och "barnvagns-maffior" varthän jag tittar känns det som.
Anledningen till att vi inte har fått barn än har jag klurat på många gånger. Conny har ju 2 barn sen tidigare, men det är 15 år sen sist så mycket kan ju hända. Jag är opererad i magen fler gånger än jag orkat räkna så det är inte omöjligt att fertiliteten påverkats av det. Jag har också funderat i filosofiska termer - kanske det inte är meningen att jag och Conny ska få barn ihop, för hade det varit meningen så hade det ju redan hänt - eller?!

Hursomhelst, så vill jag inte låta gnällig eller avundsjuk på någon som fått barn - det är en gåva och ett mirakel, verkligen!

Jag och Conny har idag fått tid till Octavia-kliniken för fertilitetsutredning. Vi ska dit den 19 februari och under tiden har vi ju faktiskt 4 chanser till på oss att bli gravida. Och det måste ju medges att försöken är jättesköna! *S*